Från Ramberget till Lindholmen.

 10 november, del 2. Mulet. Corona.

Jag går uppför S-liden. Höstlöven ligger på asfalten, eklöv. Utanför liden ligger löven som en matta. Det är inte halt vilket det säkert blir när det regnar. På vintern rinner vatten ner och över gångvägen och det blir väldigt halt när det fryser. I slutet av åttiotalet när jag ofta gick här, hände det att jag fick sega mig upp i räcket p.g.a. halkan.

 

Uppe i Keillers park ligger Villa Parkudden till höger. Villan byggdes åt en ingenjör Edholm på Götaverken kring 1910. Nu är det ett HVB-hem, ungdomshem. Jag tror att det tidigare varit möjligt att hyra för fester och bröllop. 

Keillers park, skapad av James Keiller, son till Alexander som grundade Göteborgs mekaniska verkstad vilken blev Götaverken, är vacker i sin höstskrud. Keiller donerade hela Ramberget och såg till att parken med all fin natursten och bokträd anlades. Parken är en av Göteborgs finaste om inte den finaste. I kanten ligger Rambergsskolan byggd 1917, från den tiden då man kostade på skolbyggnader och byggde med hög kvalitet. Skolan har renoverats flera gånger men misspryds av några fula baracker på skolgården. 

Jag går upp till utsiktsplatsen på Lilla Ramberget som ligger över det som kallas Ättestupan.

Namnet Ättestupan kom till i slutet av 1800-talet i nationalromantisk anda.

Utsikten är fin. Du ser bortöver Backaplan och Frihamnen. Bakom SVT:s hus ser jag centrala stan. Geelys nya kontor skymmer resterna av Götaverken. I deras gamla huvudkontor finns ESAB. 

Invid Lundbyleden ligger Renströmska badhuset, numera Banzai karateklubb. Här har min son tränat precis som så många andra. På sjuttiotalet väckte de en del uppmärksamhet när de sprang barfota runt Ramberget. I huset mitt emot, låg förr apoteket Nordstjärnan som nu ligger på Wieselgrensplatsen. Åt sydväst ligger Lindholmen med alla sina nya företag och skolor och i mitten, Karlatornet som just nu växer väldigt sakta, om än alls.

På väg ned mot Herkulesgatan syns det gamla vattentornet upp till höger. Här skedde ett uppmärksammat mord 1997. Två män dömdes till mord och medhjälp till mord på en homosexuell  man. Motivet kan ha varit hatbrott eventuellt med satanistinslag. Den ene av de dömda var en death/trash metalmusiker i bandet Dissection. En film av Susanna Edwards vid namn Keillers park kom 2006.

Nedanför den ståtliga entrén till Ramberget/Keillers park är det avspärrad för biltrafik. Detta för att öka tryggheten står det på skylten. Det har förekommit en del buskörning och narkotikahandel i parken, enligt tidningarna.

En bit bort åt väster börjar Gamla Rambergsvägen. Förr var det här ett bostadskvarter med åkrar och ängar framför sig. Nu finns ett par gamla hus kvar. Det är mest småfirmor här men det byggs också nya bostäder. Detta på en tomt där det i många år funnits en rivningskåk som kommunen velat få ordning på. Där blev det ett tillhåll för missbrukare och hemlösa. Huset brann 2013. Man fick  inte tag i ägarinnan som befann sig utomlands. Så småningom sålde arvtagarna och nu byggs det bostadsrätter här.

På andra sidan gatan ligger en annan tomt med problem. Ett företag, Prime living,  började bygga studentbostäder 2014, tydligen var inte alla tillstånd klara och nu har företaget och Göteborgs stad stämt varandra. Oavsett vem som har rätt så ser tomten bedrövlig ut och inga studenter bor här. 

I backen (förr kallad “Zigenarebacken”) upp mot Rambergsstan på Inlandsgatan låg från 1959 bostäder för romer. Från början “läger” med tält och husvagnar senare blev det gula baracker. Nu är de borta, sen när? Bostäderna fanns säkert in på 2000-talet.

Nu är platsen uppställning för byggmaterial.

På andra sidan Inlandsgatan ligger ett ensamt landshövdingehus, Kvarnens hus.

Herkulesgatan går upp mot Lundby brandstation och fortsatte förr fram till Kyrkbyn. Nu stoppas den av ESAB på backkrönet.

En stor tomt mellan Lundbyleden och Herkulesgatan är idag öde. Här låg en av de första utav Jets automatstationer för bensin i Göteborg. Det fanns även en korvkiosk under en tid. Dessa har flyttat över spåren till Lindholmen.

Jag går också över spåren men på gångbron, precis som jag ofta gjorde när jag fortfarande jobbade på Lindholmen. Bron kom till 2016, vilket var på tiden. Förr fanns det nog ett övergångsställe men på senare tid sprang folk rätt över leden. 

Tidigare låg Sannegårdens station här med en stor rangerbangård. När jag bodde i Rambergstan hördes det när tågen växlades på nätterna.

Nu är bangården borta och hamnbanan har bara ett spår. Det ska dock snart byggas dubbelspår. Det är ett stort område mellan hamnbanan och Lindholmen. Detta ska troligen bli parkområde.

Här har det bott och bor (jag ser en gammal husvagn) Eu-migranter. Så på så sätt är vi tillbaka till tiden innan romerna fick bostäder i området på femtiotalet.

Sibyllas hamburgerhak har blivit Max och Jet, Ingo. Jag passerar över Polstjärnegatan. Här finns Göteborgs muséers förråd, vilka inte ska vara så dugliga, utan ska flyttas.

Till höger ligger Herrgårdsskolan utspridd kring bergsknallen, där Lindholmens herrgårds mangårdsbyggnad är det som finns kvar sedan förr.

I industriområdet till vänster finns det en del firmor kvar men området domineras nu av Gothenburg Film Studios. Här finns några stora studios men också många kontor, både för olika bolag inom filmbranschen och mer tillfälliga projekt. 

Bakom en dörr ser jag att produktionsledningen för nyinspelningen av Karl-Bertil Jonssons julafton huserar. I vanliga fall är det i de stora lokalerna konserter och t.ex. invigning av filmfestivalen. Själv har jag sett Thåström här.

Hur området kommer att bli om och när Karlastaden byggs, kommer det att finnas plats för denna lite annorlunda industrigren, eller blir det bara dyra bostadsrätter?

I rondellen in mot Lindholmsområdet ligger Röda stugan kvar, nu Thairestaurang, förr hamnsjapp med fin husman och goda, stora smörgåsar.

Här skulle det (eller?) bli linbanehållplats och en port in till Chalmers och de andra skolorna. 

Det finns också en trängselskatt gräns vilket gör att en del som bor här får betala för att lämna hemmet i bil.

Jag går upp för trappan till bostäderna på Lindholmen. Här på Verkmästergatan ser man direkt den fina blandningen av fastigheter, gamla, nya, renoverade som gjort Lindholmen till ett de finaste områdena i Göteborg. Det har verkligen hänt mycket sedan sjuttiotalet när allt var väldigt nedgånget och på väg att rivas. Läs Maria Berggrens bok “Kära Lindholmen - från slumkvarter till riksintresse”, som beskriver förändringen.

På en gård här spelades det ett amatörteaterspel Konaljen 1986. Detta var en del av Metalls nittioårsfirande och pjäsen skrevs av Roland Jansson, med musik av Bernt Andersson och Ulf Dageby. Jag var där, minns tyvärr inget av det, utom att det var trevligt med hela spektaklet.

I ett av husen här hade Roy Anderssons (regissörens) pappa sitt potatislager, om han sålde som grossist eller direkt till hushållen vet jag inte. 

Kanske hänger det ihop på något sätt?  Roy Andersson och Lindholmen som ett filmkluster…

Skolan som ligger på höger sida är idag en friskola, Centrina men har varit säte för Valands konstskola och under många år Lindholmens folk och grundskola. Stenhuset kallades Mjölkkannan. 

Jag avslutar dagen där Lindholmsvägen möter Plejadgatan och ser ut över Lindholmens kunskapscenter. Det nybyggda Lindholmens Tekniska gymnasium dominerar men i Lindholmsvarvets gamla plåtverkstad bredvid hamnade både Backateatern och Hasselblads  2007. I samma hus finns också Bräckegymnasiets produktionsskola och Santosskolan, grundskolan utan skolgård.

Källor:  Lundby från bondby till industristadsdel Göteborg 1982, Upptäck Hisingen! 2008, Lundby på Hisingen - Eriksson 1994, Kulturhistorisk värdefull bebyggelse i Göteborg - Lönnroth m.fl., Romers kulturarv i Göteborg - Persson 2012,Wikipedia.