Hisingen, Härs och tvärs i tid och rum.

  28 september. Soligt. Corona. Tillbaka i Brunnsbo. Det är fint väder. Trafiken låter från Lundbyleden och vägsystemen ner mot Tingstadstunneln. Jag går längs med Bostadsbolagets trevåningshus. Gårdarna är trevliga och parkeringarna väl tilltagna. Mycket mark för biluppställning men det var så det byggdes. I ena änden av området ligger nyare hus, containervarianten. Tre våningar med nio “lägenheter” i varje. Jag tror att det är studentlägenheter. På andra sidan in mot Brunnsbo minns jag allén som var körbar med bil förr men som nu är avstängd med gräs och skyltar. Det var en fin ingång till området som nu hamnat vid sidan av. Jag går över Bohusbanans övergång och blir nyfiken på gatan utan namn som går in till höger. På Google maps heter den Backavägen men på en äldre karta Norra Backavägen.  Nu finns det ingen verksamhet här. På  trottoaren och vägbanan börjar gräset ta över och gatan slutar i intet. För inte så länge sedan såldes det pellets och gräs här. Tidigare tror jag att Tilln

  15 september Mulet. Corona. Jag går från det ena f.d. sjukhusområdet till nästa. Från Lillhagen till  St. Jörgen. På andra sidan väg, järnväg, golfbana och Finlandsvägen ligger en träddunge. Där skall enligt min farmor, född 1898, funnits en dansbana “Pompen” där hennes äldre syster funnit kärleken (åtminstone för en tid).  Söder om Finlandsvägen slutar cykelbanan som skulle underlätta för cyklister att ta sig mot centrum. Enligt tidningsuppgifter störde cyklisterna golfarna och kommunen trodde att allt var förhandlat och klart, vilket det inte var. Precis som på Lillhagen är murar och staket borta från St. Jörgen. De bägge portvaktsstugorna finns dock kvar och verkar vara bostäder.  Jag går vidare söderut till nästa rondell. På kullen västerut ligger Häckens anläggning med kontor och träningsanläggning. Här låg Lillhagens station, från Bohusbanan byggande 1907 till i början av nittiotalet. De sista åren fungerade stationen som postkontor. Innan bussarna började gå här, vid Backa kom

   13 augusti. Soligt. Corona. Tillbaka vid Selmas torg. Jag går norrut och passerar de nya fyra och tvåvåningshusen som ska göra Backa mer stadsliknande. Husen ser trevliga ut. Sedan Brudbergsskolan som ligger framför Blå Staden.  Blå staden väckte en del uppmärksamhet när området stod klart 1971. Den klara blå färgen avvek från många andra miljonprogramsområden. Riksbyggen har här 900 insatslägenheter, i både högre och lägre hus. De jag känner som bott eller bor här har trivts. Det har funnits både fotbollslag och pub i området. Själv tillbringade jag somrarna 1970 och 71 på bygget som finnig grovarbetaryngling med att rensa spik och köra oändligt många skottkärror med betongspill. -71 blev det bättre då jag jobbade ihop med hissmontörerna. Dubbelt så mycket i lön (11 kr/h) och roligare arbete. Öster om de blå husen bland träd och grönska ligger den enskilda kyrkogården, Friedländers begravningsplats. Den är privat och hör samman med Bäckebols gård.  Det finns 15 gravar och de första