Hisingen, Härs och tvärs i tid och rum.

  28 januari 2021,  Soligt. Corona.  Det var ett tag sedan jag gjorde min vandring. Jul och förkylning men ingen Covid-19. Idag skiner solen och det är några minusgrader och barmark. Jag går gångbron som går över järnvägen vid Pölsebo/Eriksberg och hamnar i Bräcke egnahem. Området som byggdes på trettiotalet, med sina små, enplans, ibland tvåplanshus ligger fint omgivet av mycket park och grönska. Detta var ett av de första självbyggda områdena i Göteborg. Familjer med mindre inkomster fick möjlighet att få tillgång till tomter, ritningar, byggmaterial och lån. Den egna byggnationen räknades som kontantinsats. Allt var standardiserat och funktionellt i tidens anda. Nu efter åttio år har de som bott i husen satt sin prägel på dom. Olika ytmaterial, tillbyggnader, helrenoveringar och en del hus som verkar helt orörda. Här i parkområdet vände också spårvagnen, mestadels Femman, på hållplatsen Londongatan. Den gick hit mellan 1955 och 1968. Jag försöker hitta några rester av spår och annat

  7 december,  Mulet. Corona. Del 2. Jag går ut på Östra Eriksbergsgatan. Varvets gamla kontorsbyggnad uppe på höjden ser ut att byggas om. Där uppe låg också Eriksbergsgården där jag spelat bowling och handboll en gång i tiden, verkar vara Friskis & Svettis nu. Efter att passerat de husen som ligger som en krage efter vägen kommer jag ner till Sörhallskajen. Den här delen av Eriksberg är hårt exploaterad. Husen är höga och det finns inga fria ytor eller allmänna lokaler. Det är knappast byggt för barnfamiljer. Segregeringens andra sida. På kajen rör sig mycket folk trots snålblåsten och gråvädret. Många jobbar hemma och många är äldre.  Pål Svenssons kub är ett av flera konstverk som pryder området. Vid en av pirerna ligger Ostindiefararen Götheborg. Alltså repliken och inte den som min 1700-talssläkting vrakplundrade (se blogginlägg #1).  Fartyget byggdes här på Eriksberg 1995 och sjösattes 2003. Jag var en av alla tusen som var här tillsammans med kungaparet. Året efter döpte Dr