Hisingen, Härs och tvärs i tid och rum.

  Shakers - Tracks remain, Busy Bee 2022. En LP med Shakers? Hisingens (Göteborgs?) kanske främsta popband på sextiotalet, åtminstone i den mer bluesiga stilen var The Shakers. Det har kommit ut ett album med deras främsta inspelningar, saltat med några outgivna spår.  Shakers gav ut ett tiotal singlar som varit svåra att få tag på, samlarobjekt. Covers men även några egna kompositioner. Rhythm & blues a la Stones, soul men även några mer psykedeliska låtar fastnade på vinylen. Shakers började som The Rangers med Elvisfrisyrer men bytte stil när den engelska pop/rocken slog. Skivbolag och medlemmar byttes i rask följd under de fem åren bandet höll på. Den ende som var med hela tiden var Tommy Rander, senare känd musikjournalist, skivbolagsdirektör och speedwayprofil. Bandet hade replokal i skyddsrummen under Vårväderstorget och var igång mellan 1963 och 68. Från ungdomsgårdar som Jättesten och Nylöse via popklubbar och folkparker till turnéer i Polen och Tyskland. På Vårväderstorge

  20 september 2022, soligt. Det var ett halvår sedan jag vandrade och skrev. Mina planer för vandringarna, härs och tvärs runt Hisingen var färdiga. Fortsättningsvis ska jag försöka göra olika nedslag på ställen jag inte passerat tidigare. Jag ska dock börja med att återbesöka några platser jag redan skrivit om.  En sak som har slagit mig är att hur dåligt samhället vårdar sina äldre minnesmärken som t.ex. våra fornminnen. Idag återvänder jag till några av dessa. Jag tar bilen, svänger av 155:an vid Ytterhamnsmotet för mitt första stopp. Jag letar reda på grusvägen som ligger mellan AmRing och Eliasson & Lund. Jag parkerar, solen har kommit fram nu på förmiddagen. Jag följer grusvägen som slutar i en grind med ett vändkors. Jag går längs staketet med varning för el, stigen är smal. Jag river mig lätt på björnbärssnåren. Efter kanske 100 meter är jag framme. Det blir lite öppnare, en förvildat äppelträd visar att det varit hus här tidigare. Jag tar mig upp på bergknallen som ligger

  17 mars 2022, mulet. Jag fortsätter från Körkarlens gata. I backen upp mot Fridhems kyrkogård ligger en av Lärje bys gamla gårdar, Albogården. Gården tillhör Backa hembygdsgård, här brukar jag köpa julgran. Här finns också rester av vad som kan ha varit en vattenkvarn. En bit upp i backen ser jag folk röra sig kring gravar till vänster. Det är inte en utökning av Fridhem utan Begravningsföreningen för smådjur som har sina gravar här. På höger sida vägen finns rester av en väg eller fägata och till vänster dyker ett koloniområde upp.  Nu kommer jag fram till Fridhems kyrkogård, invigd 1968. Kapellet stod klart 1982 och det var biskop Gärtner som invigde. Kyrkogården är fin med gravarna mellan enstaka träd, gärdesgårdar och en damm. Det finns en muslimsk sektion åt norr. På gravarna finns många Andreasson och Nilsson med också många med jugoslaviska och finska namn. Jag går igenom kyrkogården åt väster och kommer fram till en promenadslinga, Fridhems- slingan. Stigen ska gå igenom mark

  17 mars 2022, mulet. Tillbaka i Kärra. Jag står på gångvägen upp mot Clareberg, vägen som förr var allén upp till gården. Nedanför backen, nu von Seths gata, förr Svartbergsliden låg entrén till herrgården. Tidigare fanns här två rejäla grindstolpar i sten och ett mindre bostadshus, Grindstugan. På andra sidan vägen ligger Kärra/Klareberg IF:s klubbhus och upp mot herrgården Klarebergsvallens fotbollsplaner. Jag var med i Kärra IF som un g både som spelare och ledare. Då spelade vi matcherna på Älvdalsvallen nere vid motorvägen, norr om Angeredsbron.  Kärra IF bildades 1942 och Klareberg IF 1976. Klubbarna slogs ihop 1998 och det nya klubbhuset var klart 2001. Som bäst spelade Kärra IF i gamla division 4. Idag har klubben en stor ungdomssektion både på herr och damsidan. Stadsdelen Kärra byggdes i början av sjuttiotalet och består bara av bostadsrätter (HSB och Riksbyggen) och villor. Flerfamiljshusen är varierade, både högre och lägre. Kärra centrum stod klart 1978. Här finns förut

  15 februari 2022, mulet. Med Ragnhildsholmen i ryggen går jag över Kongahällavägen och in på Grimåsvägen. En bit upp i backen ligger några gårdar, Grimås. Eftersom gården var kyrkogods är den dokumenterad redan på trettonhundratalet. Under reformationen blev den kronoegendom och fram till att Kungälvs kommun köpte markerna 1966 och sedan sålde till Göteborg har det funnits många ägare med olika skattskyldigheter, delningar och tomtgränser. Allt noggrant redovisat i Rödbo hembygdsbok. Jag kom i kontakt med Grimås i mitt tidigare arbete på Ungdomscentrum. Under åttiotalet och några år in på nittiotalet fanns det ett lantbruk här med djur och odling. Den drevs av Göteborgs skolförvaltning och gav arbetslösa ungdomar, som ofta haft det jobbigt, en chans att komma till rätta med sina liv samtidigt som de gjorde nytta på gården. Det fanns lärare, socionom och yrkeshandledare till hands. Nu finns en länkförening för läkemedelsmissbrukare på platsen, några hästar står i en hage men grisarna